En del av det psykoterapeutiska arbetet innebär att arbeta med människor i akut traumatisk kris. Detta gäller psykoterapeuter som arbetar inom sjukvård såväl på somatisk som psykiatrisk vårdenhet och det gäller i ännu högre grad psykoterapeuter som arbetar vid t.ex. familjerådgivning.
Under de 14 år som jag arbetade vid Borås Lasarett var en stor del av mitt arbeta att möta människor i verkligt akut kris. Det var människor som precis fått besked en dödshotande diagnos, fått besked om att barnet i magen var dött eller att maken som kommit in med ambulansen var död.Jag har på olika sätt försökt få en allsidig och bra utbildning för att förstå och bemöta människor i kris, men först på senare år har jag förstått att kvinnors krisreaktioner fått stå modell för all utbildning.
En del av mitt arbete nu består av psykoterapeutiskt arbete med människor som förträngt eller fastnat i krisreaktioner. Jag ser ofta i det vanlig psykoterapeutisk behandlingsarbetet att det är krisreaktioner som av olika anledningar bromsat eller lett till allvarliga personlighetsstörningar eller samlevnadsproblem. Genom arbete med räddningspersonal och handledningsuppgifter för flyktingpersonal har jag börjat lära mig vad PTSD (post traumatisk stress syndrom) kan ställa till med. Under mitt föreläsningsarbete och handledningsarbete har jag fått klart för mig att det finns en stor efterfrågan på förståelse för krisreaktioner ur en mans perspektiv. Hur ska vi förstå mäns reaktioner och hur ska vi hjälpa männen ? Detta är viktiga och centrala frågor idag. Inte minst kvinnor ställer frågan utifrån det de upplever i sin familjesituation.
Arbetet med uppsatsen har vuxit fram efter dels ett radioprogram och dels ett föredrag. I radioprogrammet Kropp och själ påpekade Gunilla Myrberg att inom den medicinska vetenskapen är mannens kropp och dess reaktioner riktmärke och kvinnan är det avvikande medan det inom krisvetenskapen är kvinnans reaktioner som är norm och mannen den avvikande. Dessa tankar bad hon mig utveckla i radioprogrammet. Vid en internationell tandläkarkongress blev jag tillfrågad om en föreläsning på temat: Kvinnors och mäns reaktioner vid kris.
Detta sammantaget har gjort att det känts angeläget för mig att försöka få svar på frågorna om upplevelserna och reaktionerna vid traumatisk kris är unika för män. Är männen genom sin specifikt manliga somatiska, psykologiska, sociologiska och existentiella utveckling förberedda för att möta kriserna och genomleva dem på ett könsmässigt annorlunda sätt än kvinnors? Vad kan detta i så fall bero på och vilka uttryck kan det ta sig?
Jag kommer i denna rapport att redovisa mina mångåriga erfarenheter med människor i kris, med tonvikt vid männens reaktioner, även om dessa varit i minoritet. Utifrån genomgång av litteratur och tidskriftsartiklar vill jag få mina erfarenheter bekräftade eller förkastade. Jag har genomfört ett stort antal informella intervjuer och två stycken formella med dels en avdelningsföreståndare för psykiatrisk öppenvårdsmottagning, Brynhild Aanes, och dels producenten vid Sveriges Radio, Gunilla Myrberg. Genom föreläsningar och seminarier under denna utbildning har jag fått hjälp med att förstå den könsspecifika personlighetsutveckling som vi alla genomgår. Detta vill jag också gärna belysa.
Första delen av rapporten är en genomgång av vad en traumatisk kris är, vad som kan förorsaka den och hur människor, främst män, reagerar. I det andra avsnittet försöker jag beskriva den personlighetsutveckling på olika plan en man genomgår från pojke till man och hur detta kan komma att påverka mannens krisreaktioner. Tredje avsnittet är en presentation av vad jag kallar fem krislösningsmedel för män. Fem olika hjälpmedel, var och ett för sig eller flera tillsammans, en man kan bruka för att komma igenom en kris. Och avslutningsvis en diskussion utifrån vad som framkommit i rapporten.